Dramatik i lägenheten...
När jag var mindre ville jag bli som Lara Croft när jag blev stor, that's not going to happen!
Jag har knappt varit i mitt rum sedan jag hörde något krypa under sängen för 3 nätter sen. Jag bor visserligen på 11e våningen men precis brevid Hudson River och en mycket fin park. Kvinnan jag hyr av glömde upplysa mig om att alltid använda insektsnät för fönstret så ingenting kommer in, det kan tydligen till och med flyga in fåglar ibland!
Så eftersom det var så väldigt varmt öppnade jag två fönster som stod på vid gavel hela dagen. När jag skulle lägga mig i sängen och titta på ett vänner avsnitt på laptopen hör jag hur nånting börjar prassla under sängen!
Jag kollar på fönstret för jag tänker genast att det måste vara en vindpust, men det hade jag ju stängt=( Så hör jag hur det börjar krypa ännu mer.... Jag tar ett mega skutt mot dörren medans jag skriker som en liten flicka. Självklart fick jag med mig datorn;). Jag ställer mig utanför dörren (som jag stängt) tlll mitt rum och lyssnar, jag hör hur det prasslar och jag bara ryser. Jag har hört om så många äckliga kryp, insekter och djur som kan finnas i New York.
Jag ringer Lynne (hon äger lägenheten) som är i LA och jobbar, hon säger att jag ska ringa hennes förra inneboende och hennes kompis. Det slutar med att jag har både hennes kompis och dörrvakten som hon hämtade på vägen inne i mitt rum, pinsamt nog hittar de bara en nattfjäril och de bestämmer sig för att det måste varit den jag hörde. Jag försökte förklara att nattfjärilar faktiskt inte kan krypa på golvet. Men de försäkrar mig om att jag bara hörde fel.
Efter det har jag hört hur det kryper inne i mitt rum vid flera tillfällen så jag sover i vardagsrummet. Jag hittade ett hål under elementet och jag vill inte ens tänka mig vad som finns där. Men enough is enough, nu får det vara bra. Vart är Lara Croft när man behöver henne?
Igår bestämde jag mig iaf för att ta tag i mitt rum när jag ändå hade mamma på tråden. Jag berättar allt för henne och hon lugnar. Hela tiden kollar jag mig omkring men när jag snart är klar har jag nästan glömt att vara orolig.... PANG, BRAK DUNS hör jag bakom mig, utan att se mig om skriker jag och springer mot dörren... ytterdörren! Tappar telefonen i farten, sliter upp den från golvet och sen är jag ute ur lägenheten på 2 sekunder. Mamma undrar naturligtvis vad sjutton jag håller på med och jag meddelar lungt sansat (yeah right) ur mig att det var nåt i mitt rum. Efter en hel del övertalning tar jag mig in i lägenheten.... =) och vad hittar jag om inte en massa böcker som har ramlat ner från hyllan... GO Lara!
Nog för att jag VET att det är nånting där men får man vara så harig, det är ju pinsamt! En vanlig person skulle säkert undanröja alla bevis på att såna här saker händer men jag bjuder minsann på mig själv(lite medlidande vore toppen).
Trots allt detta så sov jag helt ok... iof med alla lampor tända och tv på men iaf!
Jag har knappt varit i mitt rum sedan jag hörde något krypa under sängen för 3 nätter sen. Jag bor visserligen på 11e våningen men precis brevid Hudson River och en mycket fin park. Kvinnan jag hyr av glömde upplysa mig om att alltid använda insektsnät för fönstret så ingenting kommer in, det kan tydligen till och med flyga in fåglar ibland!
Så eftersom det var så väldigt varmt öppnade jag två fönster som stod på vid gavel hela dagen. När jag skulle lägga mig i sängen och titta på ett vänner avsnitt på laptopen hör jag hur nånting börjar prassla under sängen!
Jag kollar på fönstret för jag tänker genast att det måste vara en vindpust, men det hade jag ju stängt=( Så hör jag hur det börjar krypa ännu mer.... Jag tar ett mega skutt mot dörren medans jag skriker som en liten flicka. Självklart fick jag med mig datorn;). Jag ställer mig utanför dörren (som jag stängt) tlll mitt rum och lyssnar, jag hör hur det prasslar och jag bara ryser. Jag har hört om så många äckliga kryp, insekter och djur som kan finnas i New York.
Jag ringer Lynne (hon äger lägenheten) som är i LA och jobbar, hon säger att jag ska ringa hennes förra inneboende och hennes kompis. Det slutar med att jag har både hennes kompis och dörrvakten som hon hämtade på vägen inne i mitt rum, pinsamt nog hittar de bara en nattfjäril och de bestämmer sig för att det måste varit den jag hörde. Jag försökte förklara att nattfjärilar faktiskt inte kan krypa på golvet. Men de försäkrar mig om att jag bara hörde fel.
Efter det har jag hört hur det kryper inne i mitt rum vid flera tillfällen så jag sover i vardagsrummet. Jag hittade ett hål under elementet och jag vill inte ens tänka mig vad som finns där. Men enough is enough, nu får det vara bra. Vart är Lara Croft när man behöver henne?
Igår bestämde jag mig iaf för att ta tag i mitt rum när jag ändå hade mamma på tråden. Jag berättar allt för henne och hon lugnar. Hela tiden kollar jag mig omkring men när jag snart är klar har jag nästan glömt att vara orolig.... PANG, BRAK DUNS hör jag bakom mig, utan att se mig om skriker jag och springer mot dörren... ytterdörren! Tappar telefonen i farten, sliter upp den från golvet och sen är jag ute ur lägenheten på 2 sekunder. Mamma undrar naturligtvis vad sjutton jag håller på med och jag meddelar lungt sansat (yeah right) ur mig att det var nåt i mitt rum. Efter en hel del övertalning tar jag mig in i lägenheten.... =) och vad hittar jag om inte en massa böcker som har ramlat ner från hyllan... GO Lara!
Nog för att jag VET att det är nånting där men får man vara så harig, det är ju pinsamt! En vanlig person skulle säkert undanröja alla bevis på att såna här saker händer men jag bjuder minsann på mig själv(lite medlidande vore toppen).
Trots allt detta så sov jag helt ok... iof med alla lampor tända och tv på men iaf!
Kommentarer
Trackback
