yaQlin

Ibland så känner man sig så liten så liten, världen blir helt plötsligt gigantisk och själv känner man sig hjälplös, önskar att man hade tillgång till pappas trygga hand som för många år sen. Nu var det ett tag sen jag fick ett riktigt infall men eftersom jag befinner mig i en av världens största städer så var det ju bara en tidsfråga. Hittils så har jag kännt mig oförskämt självständig och trygg i mig själv... om man bortser från i lägenheten vill säga.


Ikväll så lämnade jag en väns lägenhet i midtown east, 47 gator ner från mig och på helt andra sidan manhattan. Eller 3 byten med suben (tunnelbanan), långt helt enkelt! Det var inte meningen att jag skulle stanna så länge men när vi kollade på klockan så var den nästan halv tio och det var mörkt och regnigt ute.
Normalt så bryr jag mig inte, det är alltid folk på gatorna och när jag är på skolan så är jag ju vid time square där det myllrar av folk dygnet runt, dessutom är det gott om poliser runt om kring. Därifrån är det 2 stopp med express suben, sen är jag hemma.
Nu när jag var hos min kompis så blev allt annorlunda, tre byten var inte så lockande. När jag traskar där på gatan och känner mig liten så stannar en taxi framför mig och en ung tjej trippar ut. En våg av lättnad sköljer över mig och jag tar två skutt fram och stannar taxin innan det är försent. 15 minuter senare hoppar jag ut vid min port och ville nästan krama taxichaffisen som fick en löjligt givmild dricks=D. 


Det bästa med New York är att man aldrig behöver oroa sig för oseriösa taxichaffisar tack vare gula taxi systemet. Det har säkert sina brister men de har en kamera i bilen och jag känner mig i alla fall trygg. Skönt att veta att man har en "storebror" att falla tillbaka på ifall allt blir jobbigt!

Nu ska jag sova, imorron ska jag tvätta, ta tre lektioner och förhoppningsvis blogga lite=)

pussar i massor