yaQlin

I dag fick jag ett samtal av mamma som jag har fruktat länge. Vår hund Joy är... var... en blandras mellan Grand danois och sex andra raser, stor hund för att sammanfatta det hela. Stora hundar lever inte så länge vilket är väldigt dumt! Hon föddes hos oss och skulle fylla elva i år. Hon stog mig så nära, närmare än de flesta människor jag känner. Hon sov alltid i min säng och man behövde aldrig ha koppel på henne. Min underbara vackra Joy...


När Joy var liten så såldes hon till en tjej men blev tillbaka lämnad efter ett par veckor för att det inte fungerade. Vi behöll henne efter det och vi har aldrig ångrat oss!
 De första 2 åren så var man tvungen att prata så ljust och försiktigt med henne för hon var lite skrajsen av sig. Pratade vi med normal röst så kröp hon ihop i en liten boll och såg väldigt olycklig ut. Efter mycket arbete så blev hon dock en riktigt cool hund, vi lärde henne bl.a att skälla på kommando (vilket jag har utnyttjat vid många tillfällen när jag gick ensam på kvällarna), det gav henne en liten självförtroende boost.


Hon var en väldigt förstående hund, om man pratade med henne så tittade hon alltid en ljupt in i ögonen och ibland så undrade man ju om hon verkligen förstod. Alla älskade Joy, till och med folk som var jätterädda för hundar. Vi försökte ta kull på henne flera gånger och kön för att få en valp var rätt lång. Plus att vi ville ha en liten mini Joysan. Tyvärr så visade det sig att hon var lesbisk=P Säg vad ni vill om att det inte ligger i hundars natur att va det men hon hade ett väldigt intimt förhållande med min farmors Irlänska sätter för några år sen. De gånger vi provade att para henne blev hon väldigt förbannad och hanarna fick sig en rejäl omgång när de närmade sig under löp. Men det var väl så, hon var ett orginal. Inte som någon annan!
 
Joy var gammal redan för 5 år sen, hon började bli trött och hängig. Det var då vi skaffade vår Leija, en liten border collie blandras valp. Världens sötnos! I början så var det inte så populärt med en valp tyckte Joy, jobbig liten skitunge! Men det tog inte länge förrän den lilla skitungen satte fart på vår gamla vovsing. På bara några månader så blev Joy som en ny hund. Jag tror att om vi inte skaffat Leija så hade hon nog dött för flera år sen....
Men i går så orkade hon inte mer, början på slutet var när hennes mjälte sprack och hon blev sjuk väldigt fort. Mamma och co åkte in till en akut veterinär och väl där så sa de att det inte var något att göra. Det visade sig att hon hade en stor tumör i magen och levern hade slutat fungera. Hon fick några sprutor så hon kunde somna in i lugn och ro och slippa smärtan. Tycker det är väldigt jobbigt att hon blev så dålig och hade ont. Det var inte så jag ville att hon skulle lämna denna världen.


Nu blev det jobbigt, jag fick inte ens säga hej då. De som inte har någon större kärlek till djur har nog väldigt svårt att förstå detta inlägget. Det låter väl som en liten 7 åring skriver om sin hamster som dött eller så. Men alla som kännde Joy vet vad jag menar. Den coolaste, roligaste, mysigaste, klokaste, underbaraste, snällaste i hela världen!

Min underbara Joy! Kommer sakna dig så mycket så jag vill inte ens tänka på det...
Tack för alla underbar år och oförglömliga minnen.

Rest in peace my precious Joy

Joy för inte så länge sen i min mammas säng med min söta lilla syrra. Det är den ända bilden jag hade på henne.. så söt med sina alien ögon som hon alltid hade på kort.

JAG ÄLSKAR DIG!