1 vecka utan New York
Idag kom jag upp om än motvilligt redan vid halv 9!!!! Mini wave in celebration to me=D(internskämt bland vänner entusiaster). Känner mig väldigt ambitiös som orkar skämta mitt i ottan, ja för mitt otta är ända fram till 12.
Sova is the shit!!!
Idag är min första måndag utan cardpick-up... trodde det skulle kännas skönt men icke. Jag saknar att skynda mig in för att få en sur kommentar av solstrålen Laticia som satt och hjälpte oss. Det gick inte en måndag utan någon form av kommentar, jag tror hon frågade hur jag mådde och sa att jag hade fina kläder en gång och då stog vi alla som frågetecken. Hon kommenterade en gång med att hon hade pms... men hon var ju bara runt 25. Numera är pms bara en term som vi tjejer använder oss av för att få vara på dåligt humör utan anledning. Vi brukade säga att hon inte fått sig nåt på länge bara och med hennes humör så stämde det nog.
Det här är inte Laticia, det är Necai... skönt att jag säkert stavade fel. Det var här vi signade in oss till klasserna.
Nu är det en vecka sen hemfärd och jag kan inte riktigt förstå, jag försöker vänja mig vid tanken men det slutar alltid med huvudvärk. Jag vill ju inte va där för alltid men jag var inte beredd på att det skulle ta slut, och ja jag är kär och det är jobbigt.... men jag hade tagit det hårt iaf. Jag går omkring som känslomässig bomb, ena stunden är jag possitiv som attans och andra så bryter jag ihop för minsta lilla, sen går jag in i mig själv och blir jättedramatisk för att nästa sekund vara helt återställd. Jag har inte mått såhär sen jag gick på mini-piller och det var KATASTROF! Så jag hoppas jag kommer ut ur mitt emotional cloud så snart det bara går... kanske ska gå och chacka lite lyckopiller eller nutella... funkar lika bra för mig.
Saknar mitt NY... I take thy in good times and in bad..
Nu ska jag varva ner med en värmedyna och te... mys mys
Sova is the shit!!!
Idag är min första måndag utan cardpick-up... trodde det skulle kännas skönt men icke. Jag saknar att skynda mig in för att få en sur kommentar av solstrålen Laticia som satt och hjälpte oss. Det gick inte en måndag utan någon form av kommentar, jag tror hon frågade hur jag mådde och sa att jag hade fina kläder en gång och då stog vi alla som frågetecken. Hon kommenterade en gång med att hon hade pms... men hon var ju bara runt 25. Numera är pms bara en term som vi tjejer använder oss av för att få vara på dåligt humör utan anledning. Vi brukade säga att hon inte fått sig nåt på länge bara och med hennes humör så stämde det nog.
Det här är inte Laticia, det är Necai... skönt att jag säkert stavade fel. Det var här vi signade in oss till klasserna.
Nu är det en vecka sen hemfärd och jag kan inte riktigt förstå, jag försöker vänja mig vid tanken men det slutar alltid med huvudvärk. Jag vill ju inte va där för alltid men jag var inte beredd på att det skulle ta slut, och ja jag är kär och det är jobbigt.... men jag hade tagit det hårt iaf. Jag går omkring som känslomässig bomb, ena stunden är jag possitiv som attans och andra så bryter jag ihop för minsta lilla, sen går jag in i mig själv och blir jättedramatisk för att nästa sekund vara helt återställd. Jag har inte mått såhär sen jag gick på mini-piller och det var KATASTROF! Så jag hoppas jag kommer ut ur mitt emotional cloud så snart det bara går... kanske ska gå och chacka lite lyckopiller eller nutella... funkar lika bra för mig.
Saknar mitt NY... I take thy in good times and in bad..
Nu ska jag varva ner med en värmedyna och te... mys mys
Kommentarer
Trackback
