yaQlin

Vid kvart i nio hade jag lovat Karen att hålla henne sällsis i väntan på att hennes man anlände med tåget. Man vet ju aldrig om det blir sent eller så. Men på väg dit försöker jag få tag på henne utan resultat. Jag vet ju att hennes man reser från Frankfurt så jag ställer mig vid spåret där han ska komma och väntar.. hans tåg är 30 minuter sent och till slut får jag ett sms av henne att hon är jättesen. Nu hör det till saken att hon ALDRIG är sen(vad jag vet). Men jag har ju sett ett foto när hon står brevid sin man så jag bestämmer mig för att leta efter honom i den ström med människor som forsar ur tåget. Då minns jag plötsligt att han hade solisar på fotot och hur ska jag kunna känna igen människan. Hundratals människor passerar men tillslut ser jag en lång karl som det bara måste vara.. hälften vågar hälften vunnet elle vad det nu heter så jag springer efter och ställer mig framför honom. FAAAAN!! Karen sa ju att han inte pratar engelska... Ehhh .. du bist.. ehh.. Karen..s... husband? Yes yes säger han enkelt.

.

.

Han kunde visst prata engelska och mycket bra dessutom. Så vi hälsade och han insisterade på 3 kindpussar vilket säkert såg konstigt ut eftersom jag försökte dra mig tillbaka efter 2 varpå han bestämt drar tillbaka mig(hårt stretandes åt andra hållet). Aningens stel stämning från efter det. När det blir för tyst ringer jag Karen och undrar kvittrande vart hon möjligtvis kan hålla hus(underton KOM HIT GENAST!!). Hennes man tar telefonen och insisterar att han har jättetrevligt med hennes kompis medans han blinkar åt mig och ger mig en bamsekram.. just det mannen är ju bara över 2 meter lång och jag når väl upp till hans midja ungefär=)

När vi väl möttes upp tog vi metron hem till Karen för att lämna väska och sedan gå ut för en drink. Vi hann inte så långt för familjen Karen bor med bjöd in oss på champagne!! Ja tack väldigt super jättegärna sa jag då =)

Hennes familj är helt fantastisk, har 4 underbara söner och är bara så urgulliga. Jag vill också bo med dem, och mamman är dessutom franskalärare. Jaha lite orättvist.. och Karen betalar lika mycket som jag gjorde hos damen som knappt pratade med oss och lagade superäcklig mat. Jaja vi hade supertrevligt och när vi väl sa god natt sa både mamman och pappan i familjen att jag var jättevälkommen tillbaka när jag ville. Karens man insisterade på att de skulle följa mig till dörren och nu sitter jag här hemma och bara myser. Så trevlig kväll det blev tillslut =)